Har du hört talas om något som har skapats utan att det har börjat som en tanke?
Hur tar jag mig förbi hindren?
-Den som aldrig går vilse hittar inga nya stigar.
Motgångar är en del av livet.
Tänk dig ett liv där det hela tiden är framgång.
Det skulle till sist bli enformigt och tråkigt.
Det är inte bara målet som är viktigt.
Det är ju också den vi utvecklas till på resan som är vinsten.
Att växa lyfter oss människor.
Motgångar hjälper oss människor att växa.
När du tänker tillbaka på det du har lärt dig mest av så är det oftast dina motgångar.
Och ändå är vi rädda för dem.
Det är perspektivet på dem som är avgörande.

Ge aldrig upp.
Tyvärr finns det de som ger upp och ägnar sina liv åt att kritisera andra istället.
Är du en skapare eller en kritiker?
Det reses inga statyer över kritiker.


"Det bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den"

Förvånande eller hur?

Lägenheten är nu såld, känns på ett sätt helt overkligt för det har varit min säkra borg(även om jag knappt varit där alls sista halvåret) Men den har funnits där.
Vilket gör att man kan flyga kring och iväg och sen landa 3 dagar under täcket och tokkolla dvd:er för att sen ha orken tillbaka.

Nu har jag då lyckats ta bort den säkerheten för mig själv.
Och det känns förbant tungt ärligt talat.



  

No words are enough

I need a new place to call home.

I wanna mind my own business and I don´t wanna be afraid or confused ever again.

I just wanna get away.

Det här inlägget är helt oförståligt om man inte känner mig och min historia.

Innerst inne har jag nog vetat hela tiden.
Om man bara hade lagt de realistiska "bevisen" mot de sämre dagarnas tänkande så hade allt hängt ihop.

Men det är kanske det som kallas vuxenhet?
Att plötsligt vakna upp, inse att man gjort så j-a fel OCH göra någonting åt det.
För det är det som är det jobbiga, där skon klämmer So to speak.

Det svåra och avancerade är alltså INTE att inse VAD som är fel(om nu någonting råkar vara det)
Utan att faktiskt, för sin egen skull orka, ty, palla och VÅGA göra något åt det.

Och ju mer man rör i det ju svårare ter det sig ju(verkar det för er som inte pratar småländska:P)
Lite som när man lyckats röra upp dyn från havsbotten, först ter det sig inte så farligt men så fort man rör sig så lyckas man dra upp mer och mer och mer tills det känns som att ligga still/lägga ner är det enda alternativet.
Och jag är sjukt bra på att ge upp.
Varför?
För att det är så mycket lättare än att våga.
(Har säkert sin historia, but at least I tried my wings)

Jag ångrar egengtligen ingenting jag gjort.
Lr j, det gör jag.
Jag önskar att jag varit stark den gången och stängt dörren helt.
Och ALDRIG öppnat den igen.

Jag ville ha illusionen, som jag hade velat ha det.
När någonting varit så bra, så tryggt, så älskvärt det gör så ont att ge upp och gå.
men jag glömde tänka på att det inte var ett skit av det som var verklighet i den världen som vi båda levde i.
Och det är det som är det farliga.

Att leva kvar i en gammal dröm och inte våga släppa taget.

Men jag är redo nu.
<3<3<3<3<3

Bättre blir det inte.




Nu längtar jag bara efter tredje delen av Victoria Bergmans hemlighet:

Vill ha färgglada klänningar, solen i ansiktet när jag vaknar och gnistrande vattenytor!
Är så trött på frostig mark och strumpbyxor nu!




Får bli dagens morot!
Allt från H&M.com.

Ge upp och konstatera att det inte är värt det eller kämpa i motvinden och
hoppas vid Gud att det lönar sig i slutändan?

Bit ihop eller bryt ihop alltså?

Äntligen lite sol igen!
Efter en lång morgonpromenad ute på Värsnäs med båda hundarna hade jag äntligen lite energi att ta tag i sakerna runt mig!

Har lyckats få iväg inte mindre än 7 klänningar och 1 par skor på bara en vecka på Tradera!
Mer än jag någonsin lyckats rensa;)

Så det är väl bara att fortsätta rensa, slänga och sortera upp!

   

Finns på Tradera, alias Pamisa.

Bad day.

Då våren totalt verkar ha försvunnit får man drömma sig tillbaka lite för att orka med denna början av vidskeplighetens fredag.

Igen.

Hade väl egentligen aldrig tänkt flytta mer(älskar ju egentligen denna lägenheten men det är dags att röra på sig)
Så saker ska som vanligt packas, sorteras, ratas? och kastas.
Då jag varit väldigt lat sista flyttarna med att ovanstående saker så har ju allt bara slängts er, glömts bort och nu får man en smärre chock när man inser vad som finns och hur mycket man faktiskt GLÖMT.
Så välkomna tillbaka till flyttkartongskaoset:)

Har även ett traderakonto där jag även har en påbörjad rensning av min garderob och lite annat!
So far so good..

Har kommit in i en fas? en ålder? ett stadie
(call it what you like)
där jag drömmer om det egna.
Kan vara än det ena än det andra givetvis,
MEN de två mest återkommande egnadrömtanken är drömmen om ett eget HUS.
(har aldrig känt att jag velat ha det, så stort så mkt och så mkt att ha hand om,
har helt ärligt tänkt att jag ska bo i lägenhet resten av mitt liv.
4 väggar,billigare och man ringer någon om typ vattnet ser konstigt ut eller om fönstret går sönder)

Det jag drömmer ALLRA, ALLRA mest om är att få starta eget.
Då jag senaste 4 månaderna jobbat väldigt mycket och pluggat in massor
så känns det äntligen som att det är dags att våga satsa!
För om inte jag lever min dröm, kommer den bara försvinna ELLER kommer någon att genomföra min dröm åt mig?

Det enda svåra med det hela, är att våga lita på sig själv hela tiden.
(allting är ju annars bara praktiska saker vilket är enkelt att bocka av och genomföra)
önskar verkligen att jag var en sån som aldrig vacklade.

Samtidigt som jag vet att det är det här jag vill så är det så svårt att ibland inte tänka:
-det kommer aldrig funka
-det är bara en töntig idé och ingen kommer köpa någonting.
Vissa dagar har man svårt att motivera sig själv att göra något alls(vi har alla sådana dagar)

Men just nu har jag halva mig i att vilja beställa massa böcker om att starta-eget, bokföring och nå ut böcker och andra halvan vill bara dra hem massa psykologiböcker för att hitta mig själv.

Nån som har några råd eller tips?

Yeah, I`m back.